- josefinelundgren.blogg.se

Mitt liv i en kort historia.

. 2013-02-06 | 12:08:47

NI BEHÖVER INTE LÄSA OM NI INTE VILL! SÅ KLAGA INTE...

Mitt liv har varit som em bergochdalbana i flera år, jag har träffat fel folk hela tiden, pundare, alkoholister, rånare. Jag har varit med en del killar, som haft det ena och det andra på sig, samma där: Pundare, alkoholister, kvinnomisshandlare. En sak skäms jag över så jävla mycket: Jag såg felen, men jag stannade på samma bana ändå. Jag visste att det umgänget skadade mig psykiskt. Jag visste att det inte är OKEJ att gråta sig till sömns dag in och dag ut. Efter ett tag flyttade jag, jag flyttade till älvgården ( HVB-HEM ) i skutskär.. Och jag började genast se ljuset, jag såg framtiden. DET VAR INTE ÖVER FÖR MIG, INTE EN! Från att vara den dystra/ledsna josefine, så log jag. Inte bland folk, inte mycket. MEN JAG LOG! Jag bodde på älvgården i 1år ca. Och det var underbart! jag träffade underbara personer, vi blev som en egen familj. Men slut dagen kom ju och jag flyttade hem, glädjen att se min familj varje dag när jag klev upp, var det bästa som hänt mig! Jag bara lyste av glädje inne i själen. Att få pussa på james, det var allt i min värld.. Efter ett tag träffade jag en kille, vi hade det underbart. Allt var som i en disneyfilm, ni vet askungen typ..? Sen blev det något, allt brast, allt blev ett helvete.. Han var otrogen! Jag förstog inte att det var sant. Så jag stannade! Men jag kände i mig, något är fel, jag är inte glad längre. Vart är mitt leende? Jag blev sur för allt och inget, stort som smått.. Men en dag tog jag mig i kragen, och vi gjorde slut.. Jag bara grät och grät.. Förstog inte vars alla tårar kom ifrån, jag mådde så dåligt. Allt var värdelöst. Jag minns en kväll när jag låg i sängen och grät, och cesar (våran hund) kom med hans tröja och la den på min mage, han förstog, han lyssnade. Sen helt plötsligt: död.. Mitt hjärta gjorde så ont, jag trodde att jag aldrig igen skulle le. MEN SÅ FEL JAG HADE! Här står jag idag, 2årsenare, med en av dom större bloggarna, bor i skogen med stall, på måndag flyttar min häst till mig. Bara alldeles utanför dörren, jag bor med min familj, är glad hela tiden. Inte känt ilskan som jag hade då på väldigt länge. Jag är singel sen 6månader tillbaka. Och mår bra av det! Väntar på den rätta. Jag talar alltid sanning, även om det gör ont för den andra! Så till alla som dömer mig; gå i mina kläder, i mina fotspår, innan du dömer mig. Detta är bara den korta historian.. Och tiöö er alla andra, ta hand om varandra, va glad över det ni har! Våga gå er egen väg. Glöm aldrig.. NI ÄR BRA OCH FIN PRECIS SOM NI ÄR - Det finns bara en som du. <3